Sandra Hjertquist

Strax innan klockan sex i dag så åkte vi till jobbet,dock med en stor klump i min mage. Ju närmare vi kom jobbet ju jobbigare blev de. Väl inne på jobbet kände jag hur gråten satt i halsen och bara ville brista ut,jag försökte hålla tillbaka,lite pinsamt och gå runt och gråta på jobbet,men de gick inte.. Tårarna kom och jag blev mer och mer besviken på mig själv att jag inte kunde stå ut! Är jobbigare än jag trodde de skulle va allt det här med jobbet..Känner mig så mesig! Men jag ville verkligen ha fast,jag tycker jag är värd de och sen blir det såhär..

Sa det till Patrick igår innan vi somande att,jag har lagt ut såmycket pengar på att utbilda mig till flygvärdinna och så klarar jag de och blir erbjuden 3 topp jobb,som jag är tvungen och tacka nej till pga att han inte vill flytta,och han går före allt så jag tackade nej till 3 drömjobb..Sen börjar jag på FS och arbetar där i nästan 8 månader och blir den nekad pga att jag är gravid,som dom sa när jag frågade att det absolut inte påverkar min chans till att få fast,men vad gör dom? Precis! Dom nekar mig. Om de hade vart en annan anledning,en riktig anledning hade jag kunnat acceptera de bättre än nu. Så de ska bli riktigt intressant i morgon påmötet och se vad dom säger..

Är så typiskt att man alltid ska snubbla på mållinjen..När man är så nära..

Trodde verkligen inte de skulle göra såhär ont som det gör. Är mycket jag inte trodde som visar sig va raka motsatsen..