Sandra Hjertquist

Som vänner lyssnar man på varandra och ger råd. Man delar tankar, ger varandra uppmärksamhet och respekt. Tråkigt nog så är väldigt många av ens vänner väldigt självupptagna och mest bara pratar om sig själv, de blir liksom för jobbigt och lyssna på när någon annan behöver lätta sitt hjärta eller be om ett råd. Man ger de en till chans och en till och en till..men, till slut så ger man liksom upp. Om du aldrig kan lyssna på mig och engagera dig,varför ska jag då lyssna på dig och alltid finnas där? Kanske är därför jag har blivit tråkig som du kallar de. För att jag inte orkar lyssna mer på dig. Vi kanske lever två olika liv,men ska d eegentligen spela någon roll? De tycker inte jag. Jag vill inte va din psykolog,jag vill va din vän!