Sandra Hjertquist

Ibland blir  jag så sjukt less på killar! Visst,jag har ett förhållande och ska vara lycklig men inget förhållande är perfekt. Vissa människor verkar tro att man har de dåligt bara för att man kanske är oeniga om en sak. Men hur som helst,de jag ville komma till är att trots att man älskar någon så vill man bara ha ihjäl varandra vissa stunder,jag kan iaf känna så. Vet inte om det är pga alla hormoner som spökar inom en just nu,men guud va trög människan kan vara ibland!! Killar kanske generellt är sämre på att lyssna? Trots att han finns där så känner jag mig ensam ibland. Han vet ju inte hur de är att vara gravid och han kan nog inte riktigt sätta sig in i situationen heller.. En gång fick jag till svar att : Ni kvinnor är ju gjorda för att föda barn.
Sant! Men betyder de att allt bara ska vara bra då? Jag har aldrig fött ett barn och jag är,om jag ska vara helt ärlig,skit nervös och rädd för att göra de. Hela ens liv förändras när man blir gravid,psykisk och fysiskt. Men dom förstår inte de. Tror nog inte dom riktigt kommer förstå förens dom väl står där bredvid på själva förlossningen och ser en kämpa för att få ut de lilla livet! Blir bara så irriterad vissa stunder när dom tar allt så lätt, lyssnar dåligt och visar mer intresse för allt runt omkring. Sen kan jag erkänna att iaf jag är ett riktigt hemskt hormonmonster ibland. Men de hör väl till? Eller?